Ny fordonsdefinition EG-mobilkran

Den 5 september 2007 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, som innehåller regler om godkännandeformer inom fordonsområdet. Direktivet är ett ramdirektiv som medlemsstaterna måste ta hänsyn till i sin nationella lagstiftning.

I direktivet finns bestämmelser om EG-typgodkännande för mobilkranar. Med EG-typgodkännande menas att varje medlemsstat måste godta ett fordon som godkänts i ett annat EU-land utan ytterligare prövning. Enligt direktivet är helfordonsgodkännande för nya mobilkranar som huvudregel obligatoriskt från 29 oktober 2014 och frivilligt från 29 april 2009.

Definitioner av de fordons- och viktbegrepp som används på vägtrafikområdet i Sverige finns samlade i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. I Sverige är mobilkranar registrerade som motorredskap klass I. I direktivet förekommer inte begreppet motorredskap och därför måste de svenska fordonsdefinitionerna anpassas till de EG-rättsliga. I direktivet finns fordonskategorierna M, N och O, vilket förenklat motsvarar de svenska definitionerna personbil och buss, lastbil och släpvagn. Mobilkranar som helfordonsgodkänns enligt direktivet kommer att hänföras till fordonskategori N3 (lastbil med en vikt över 12 ton) och med karosserikoden SF (mobilkran).

För att i svensk rätt kunna skilja ut mobilkran från övriga fordon i kategorin tung lastbil har en ny fordonsdefinition förts in i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner:

EG-Mobilkran:

En tung lastbil som inte är utrustad för godstransporter och som är försedd med en kran vars lyftmoment är minst 400 kilonewtonmeter.

Regeringen har i prop 2008/09:53 uttalat att en ändring av hur mobilkranar registreras i Sverige inte ska innebära en förändrad syn på övriga bestämmelser. För att ta hänsyn till regeländringarna har vissa författningsändringar gjorts och i praktiken ska det inte bli någon skillnad.

Länkar

Direktiv 2007/46/EG

Lagen om vägtrafikdefinitioner (2001:559)